Ännu en blogg om precis ingenting

Den som av någon anledning, förmodligen av en slump eller ett misstag, skulle råkat hamna på denna sidan ställer sig troligen något resignerat frågan; VARFÖR?!? Varför har någon skapat ÄNNU en know-it-all, lycklighetssökande, wannabe-rikemansblogg om något så fullständigt ointressant som den personens privata (just det, privata...) ekonomiska och finansiella förehavanden vars enda syfte i cyberspace verkar vara att kommunicera till resten av världen om hur jävla lycklig personen kommer att bli när den uppnår privatekonomisk nirvana genom att kunna säga "fuck you" till chefen, stämpla ut en sista gång för att sedan sätta sig på Air Thailand flighten till Bangkok och leva på J&J dividend payouts till dess att de storknar av tuktuk's, ris och magproblem? 

Skulle det inte räcka med alla andra horder av uppmärksamhetssökande och socialt inkompatibla nördar som skriver om hur de pantar burkar, optimerar matinköpen, köper REITs, stoppar strumporna, backtestar ETF'er, önskar att de slapp sitt jobb - allt för att kunna trycka in månadens sista slantar i den aktie som för stunden råkar ha högsta EV/EBIT enligt en fräsig hemmabyggd screener som naturligtvis publicerats till hela världen via nåt moln så att ALLA verkligen kan ta del av deras analyser...

Detta är inte en sån blogg. Vill inte vara det. Kommer aldrig att bli. Skulle liksom skrumpna ihop och självdö genom läsarnas ointresse och förakt för något som bara skulle utge sig för att vara något som det inte är.   

- Men spy galla på alla andra som delar med sig av sina smarta privat- och finansekonomiska tips som gör livet bättre för andra, det tycker du känns ok, din bittra och avundsjuka bonnlurk? 

Jag lovar, dyrt och heligt, att du skulle inte vilja ha mina tips eller råd. I den bemärkelsen är jag som vilken annan trött Svensson-familjefar som betar av mina 40 timmar, stressar för att hinna få lite mat i magen på alla i familjen, önskar att jag kunde fått lite mer än två timmars kvalitetstid varje jävla vardagskväll innan barnen ska borsta tänderna och höra gonatt-saga innan man ska plocka undan disken, komma ihåg att stoppa ner rena kläder i ungarnas väskor så de inte ser ut som trashankar eller luktar kiss, prata med frun om att hennes jobb också är guld och gröna skogar, förhoppningsvis hinna ut i garaget och måla på de där sista bräderna till grillbordet som stått där sen förra sommaren och sen kanske hinna springa en runda och jaga en bättre tid så att det dåliga samvetet inte riktigt hinner ikapp mig för att det trots allt kostar mig flera tusen spänn att springa Göteborgsvarvet som jag försöker motivera mig till att nå mållinjen på.... 

- Nähä, så du vill alltså varken tipsa om bra investeringar du gjort eller dela med dig om hur du maximerar din familjs sparande samtidigt som du amorterar ditt billån och betalar dina alltför dyra elräkningar? Du ska bara snylta på blog-communityn, där vi andra har samlat och delat med oss av djupa analyser, utan någon egen vinning förutom hejarop i kommentarsfälten.

Vet du en sak, helt ärligt och rakt från hjärtat, så är jag förbannat avundsjuk på och imponerad av deras engagemang, deras vilja att gräva fram den lilla guldklimpen som döljer sig under tonvis med sten och sedan vara storsinta och generösa nog att säga till resten av följet med okända människor som bara hoppas att få lukta på lite guld de också; Kolla här, om ni gräver i den andra stenhögen kommer ni också att hitta en guldklimp, kanske till och med större!

Jag hinner inte, orkar inte, kan inte riktigt ta åt mig av all information som finns därute, läsa fondfaktablad, årsredovisningar, kvartalsbokslut eller universitetsavhandlingar om vilken investeringsmetod man borde anamma. Därför gör jag heller inte några smarta investeringar. Snarare många och dumma. 

Inte för att jag är korkad, jag var till och med medlem i Mensa ett tag vad nu det säger om min intelligens, men det finns åtminstone två hjärnceller som en bra dag kan samarbeta och prestera tankar, dra slutsatser av givna fakta eller lösa problem.

Avanza kunde inte vara gladare än att få mig som kund, för jag köper och säljer oftare än jag byter kalsonger, i hopp om att efter nästa köp, så kan värdetillväxten eller avkastningen ge mig pengar till ett par fina Björn Borg-kallingar istället för mina oversized Dressman-boxers som hade funkat bättre att ha som trasa för att olja utemöblerna.

- Ok, så vad vill du åstadkomma då? Varför fyller du bloggrymden med rader om din otillräcklighet? Varför skriver DU?

Mitt minne är kort (alternativt har jag för dålig minneshanteringsprocess för att långtidslagra saker). Så betrakta det här som min löpande dokumentation över de tankar som vindlar förbi, den blogpost jag läst och tänkt att "det där verkar vara riktigt smart, så borde ju jag också göra med mina investeringar!" och nånstans att samla ihop saker och ting.

- Så du vill inte själv bidra med något, utan du vill egentligen bara dra nytta av andras framgångar, misstag och välvilja?

Japp, ungefär så, men det handlar till syvende och sist om att känna sig själv och veta sina begränsningar. Jag KAN inte så mycket om finansekonomi, men jag kan FÖRSTÅ det jag läser och hantera det. 
Fast jag kommer ju att bidra med mina texter, och om det av någon mot all förmodan på något sätt skulle uppfattas som insiktsfullt, positivt eller givande, är jag den förste att bli förvånad - och glad.

- Men du förresten, kan du inte korta ner dina meningar i alla fall? Så att de blir läsbara..? Punktuation och sånt, alltså...

Jo, jag vet, men det var mest för att skapa en effekt, en upplevelse av att tiden inte alltid räcker till.

- Så... vad har du i portföljen då? Får vi se, dissekera, analysera?

 Japp, i nästa inlägg! :)