"Man får vara som man är, när man inte blev som man skulle"

Rubriken till inlägget kommer från något min mormor brukade säga lite skämtsamt för att släta över egna misstag eller tillkortakommanden. I nån mening är det väl en träffande beskrivning av hur vår familjs sparportfölj utvecklats, knådats, formats och till slut blivit vad den är idag. Tankar som funnits om hur det borde bli har ändrats med tiden, och förutsättningar i form av ekonomi, jobb, boende har ju såklart starkt påverkat den kringelikrokiga väg som vi vandrat. 

Slanta & Myntrik

Genom åren jag haft en ganska sund inställning till sparande, förmodligen som ett arv från min mamma som jobbat som redovisningsekonom hela sitt liv och envist nött in i min skalle att man alltid ska spara sina pengar och undvika slösaktighet. Minns till och med bankboken jag hade hos Föreningsbanken där morsan tvingade mig att skriva upp alla insättningar och uttag som gjorts på det kapitalmässigt sett klena kontot, oavsett om jag skulle sätta in en 50-lapp man fått i födelsedagspresent eller ta ut 100 spänn för att köpa LP-skivor.  
 

Glasspengar

När jag var runt 15 år fick jag mitt första riktiga sommarjobb (bortsett från att plocka jordgubbar och klippa gräsmattor). Åtta veckor spenderades, väl avkyld, i ett slakteri i Kristianstad som truckförare på en produktionsenhet som hanterade restprodukter. Låter antagligen rätt tråkigt och äckligt, men det var förmodligen det bästa jobb jag nånsin haft. Så fort man hade blivit varm i kläderna, lärt sig rutinerna och blivit tjenis med rätt gubbar så hade man en gräddfil så länge man skötte sina uppgifter. När jag jobbat på i nån timme, kunde jag utan problem sätta mig i solen en halvtimme och bara ta det lugnt, för då visste jag att det tog en viss tid innan jag behövde aktivera mig igen. Detta sommarjobbet återkom jag till ända tills jag pluggade på högskolan sista året, och det var bra betalt trots, eller kanske pga, den grisiga miljön...

Men redan med de blygsamma inkomster som sommarjobbet gav så fick man en början till större ekonomisk frihet och medvetenhet. Även om pengarna oftast spenderades på prylar (fiskegrejor, HiFi mm) så fick man åtminstone själv känna ansvar och se möjligheter. När jag var 16 år investerades pengarna i  en Technics receiver, dubbelkassett-däck, 5-skivors CD-växlare och ett par Onkyo DM-3 högtalare - fett najs på den tiden! :)

Sparandet på den tiden var enbart i rena sparkonto i bank, men å andra sidan fick man ju faktiskt lite ränta på sina pengar till skillnad från idag.

In i cyberspace

2002 (jag var då 26 år gammal) får jag mitt första riktiga jobb i IT-branschen (jobbet var inte det mest sexiga, men efter dotcom-boomen var jag väldigt glad över att ens fått jobb innan avslutad utbildning). 

Med min bruttolön på 15000kr/mån försökte jag spara 500kr/mån i ett flertal Robur Fonder (kommer tyvärr inte ihåg vilka), och dessvärre kommer jag inte heller ihåg hur mycket kapital det hann bli innan det avvecklades/investerades.

I nån mening var det bättre förr - varje månad satte man in pengarna, fonderna jobbade på och varje år fick man ett kontoutdrag på papper som visade på utvecklingen. Det gjorde att man inte stoppade fingrarna i syltburken hela tiden - tänkte om, bytte strategi, sålde, planerade, köpte nytt - utan pengarna fick vara ifred och kunde ostört växa till sig. 

Mot oändligheten och vidare

Idag sitter jag och frun på medelinkomster, medelvilla på landet, två medelmåttliga bilar, två medelmåttliga barn men vad jag tycker själv - ett ganska bra sparande för att vara en barnfamilj.  
Vi sätter av 15000kr/mån till vårt "familjekonto" samt 1000kr/mån till vart och ett av barnens konto. Familjekontot består just nu av tre stycken KF hos Avanza (valde KF pga utländsk källskatt) och barnen har vars ett ISK-konto (som dock står i våra namn) och jag kommer att gå in detalj om dem i senare inlägg.

Från svårtillgänglighet via fondsparade i traditionell bank, till sekunduppdateringar från hela världens alla börser hos Avanza, gör att man har gått från att vara en semi-passiv "fire-and-forget" sparare, till att vara en som klickar, räknar, läser, köper, sorterar, gallrar, säljer aaaaalldeles för ofta. 

- Dumt, sa Bill.
- Ofta är dumt, sa Bull.

Ibland har man funderat på att räkna antalet inloggningar per dag på Avanza, men det skulle bara få mig att undra om jag inte har något annat vettigt att göra på dagarna, typ jobba, umgås med min familj, ha ett eget liv...

För mig hade det bästa varit om det gick att sätta ett tidlås på mitt Avanza-konto så att det bara gick att komma åt 25'e varje månad - det skulle begränsa mina misstag, klåfingriga beslut baserade på nycker och infall beroende på om Jupiter stod på tvärs med Pluto och det samtidigt blåste sydvästlig vind på Skagerak... för ibland känns mina transaktioner lika slumpartade. Därav bloggen, med hopp om förändring, förbättring.

När jag såg den länken i mitt flöde: http://petrusko.blogspot.se/2016/05/jag-ar-min-egen-storsta-fiende.html
trodde jag direkt att vi var soulmates, great minds think alike, osv, men det visade sig att Petrusko inte alls led av samma syndrom med inkonsekvens, tanklöshet och brist på planering. On my own again... :)